Laisvall

Tänk dig en vacker dalgång där det en gång bara fanns skog, fjäll och sjöar. Inget samhälle, inga gator eller bilar – bara natur. Men under ytan, djupt nere i marken, låg något som skulle förändra allt: blymalm. Laisvall är berättelsen om hur en liten plats i fjällnära mark på kort tid förvandlades till ett livligt industrisamhälle med butiker, cafeer, biograf, sporthallar, skola och ett rikt kulturliv, och hur allt förändrades igen när gruvan stängdes sextio år senare. Det är en bit av Sveriges industrihistoria, men också en berättelse om människorna som levde och arbetade där.

Sensommaren 1938 kom en grupp geologer som arbetade för gruvbolaget Boliden till Arjeplog. På stranden vid sjön Laisan hittade de sandstensblock som innehöll blyglans – en malm som används för att framställa bly. Samtidigt rasade andra världskriget i Europa. Bly var en viktig råvara, och Sverige ville säkra tillgången inom landet. År 1941 skrev staten och Boliden avtal om att starta upp en gruva på platsen. Problemet var att fyndet låg mitt i myr och fjällmarksområden i väglöst land. Därför började man hugga sig fram genom skogen och en 800 meter lång rälsbana byggdes för att kunna frakta material till bygget. Detta samtidigt som man fyra mil bort uppförde ett kraftverk i Ringseleforsen för att ge ström till gruvan. Vid denna tid byggde Vilhelm Mikaelsen sitt hus – det första hemmet i det som snart skulle bli Laisvalls samhälle.

Redan 1942 började arkitekten John Åkerlund planera för hur Laisvall skulle se ut. Hans tanke var att skapa ett modernt brukssamhälle med allt som behövdes: bostäder, affärer, skola, sjukstuga, Folkets Hus, idrottsplats och kyrka. Skog och fjäll skulle rama in platsen och ge utsikt över det stora sjösystemet. En fritid med naturen som lekplats i samspel med de moderna bekvämligheter som den nya tiden bar med sig. Hus flyttades från andra liknande gruvsamhällen som Boliden tidigare byggt upp. Företaget ansvarade för nästan allt – vatten, avlopp, el, vägar och service. Folkets Hus startade 1943. Samma år öppnade skolan. Året därpå kom Konsum. Idrottsföreningar bildades, skytteklubb och jaktvårdsförening startades. Det var tydligt att Laisvall inte bara skulle vara en arbetsplats – det skulle bli ett levande samhälle. På 1950-talet tog utvecklingen fart på allvar. Produktionen ökade och allt fler människor från när och fjärran flyttade till Laisvall. Folk kom inte bara från Sverige utan arbetare från många olika nationaliteter sökte sig hit, vissa bara för att arbeta och sedan återvända hem, andra för att skapa sig en ny tillvaro. På så vis bildades ett mångkulturellt modernt industrisamhälle mitt i det fjällnära landskapet. 

Folkets Hus blev hjärtat i samhället. Där visades bio, spelades teater och ordnades dans. För många i kommunen var Laisvall platsen att åka till för nöjen och kultur. Sportklubben Laisvalls SK bildades 1945. Fotbollsplan, ishockeyrink och hoppbacke byggdes. Senare kom sporthall och ishall. Jakt och fiske lockade många naturintresserade hit.

När gruvan växte behövdes fler bostäder snabbt. Fyrfamiljshus byggdes i början av 1950-talet – symmetriska tvåvåningshus i tidens färger. Snart kom elementhus från Mockfjärd, där färdiga delar monterades ihop på plats. Kedjehus i lättbetong byggdes också, trots att trä var vanligast att använda under denna tid. Samtidigt uppfördes större och finare villor för tjänstemän och chefer.

I början var samhället tydligt uppdelat. Arbetare och tjänstemän bodde i olika områden och umgicks sällan. Laisvall var ett hierarkiskt uppbyggt, där yrke avgjorde vem man umgicks med och var man bodde. Det var bara i skolan som ens bakgrund inte spelade någon roll, där umgicks alla på samma villkor. Arbetet i gruvan var tungt och farligt. Berget innehöll mycket kvarts, och dammet som bildades var skadligt. Ventilationen var dålig och ibland torrborrade man trots förbud. Många gruvarbetare drabbades av silikos – en allvarlig lungsjukdom som också kallades stendammslunga. Mellan 1949 och 1956 upptäcktes ett fyrtiotal fall, många med dödlig utgång. Säkerhetskommittéer bildades och röntgenundersökningar infördes. Det uppstod konflikter när sjuka arbetare omplacerades och fick lägre lön. Men med tiden förbättrades tekniken: våtborrning, bättre ventilation och maskiner gjorde arbetet säkrare. 

På 1960-talet hade Laisvall över 900 invånare.1966 tog Arjeplogs kommun över driften av samhället. Laisvall gick från att vara ett bolagssamhälle till att bli en vanlig kommunal tätort. 1965 invigdes det moderna ungkarlshotellet. Där åt arbetare och tjänstemän tillsammans vilket var ett tydligt tecken på att gamla gränserna började suddas ut. Det svenska samhället förändrades mot ett mer jämlikt och rättvist samhälle under 1960 talet och så skedde även i Laisvall.

I början av 1980-talet arbetade som mest cirka 350 personer i gruvan. Då presenterades Laisanprojektet – en plan att torrlägga delar av sjön Laisan för att bryta mer malm under sjöbotten. Om projektet blivit verklighet hade gruvan kunnat fortsätta till omkring 2010. Men området skyddades av naturresurslagen eftersom Vindelälven och Laisälven var skyddade vattendrag. I januari 1991 sade regeringen nej. Detta blev en vändpunkt. År 2000 beslutade Boliden att gruvan skulle läggas ner och den sista salvan sköts den 20 oktober 2001. När gruvan stängde arbetade omkring 190 personer där. Drygt 200 människor bodde kvar i samhället. Under 2000-talet stängde så butikerna en efter en. Skolan lades ner 2004. Den 6 oktober 2006 sprängdes den 86 meter höga gruvlaven, det krävdes två försök då laven inte verkade vara med på tanken att den skulle rivas – ett dramatiskt ögonblick som markerade ett definitivt slut på gruvepoken.

Idag är Laisvall något annat än förr. Många hus används som fritidshus, särskilt av norska familjer. Skoteråkning, jakt och fiske lockar besökare. Men spåren finns kvar. Husen, vägarna och berättelserna vittnar om hur ett företag kunde bygga upp ett helt samhälle – och om hur allt förändrades när gruvan tystnade. Laisvall är inte bara en plats på kartan. Det är en berättelse om arbete, drömmar, gemenskap – och om hur en epok tar slut och något nytt börjar.